Hundtjänstskolans ungdomsverksamhet

Maya Blixt är mitt namn, hundtokig 17-årig tjej som håller på att utbilda min rottistik till patrullhund. Det jag tänkte berätta lite om här och nu är anledningen till att jag kom in på det här med patrullhund.

Pappa har hållit på med patrullhundar så länge jag har funnits så jag har ju alltid vetat att det fanns och vad det var, men som de flesta ungdomar med hundintresse började jag med agility med min lilla spets. När pappa sen frågade mig i slutet av 2009 om jag hade velat åka på ett patrullhundsläger utanför Gävle svarade jag då med ett tveksamt ja, det kan jag väl. Jag hade då min första rottweiler tik och tänkte att det kanske kunde vara nyttigt för oss båda. Det där lägret försvann sen helt ur mitt minne, inte förrän några veckor innan det var dags att åka sommaren 2010 kom jag på det igen efter att pappa frågat om jag var nervös. Svaret på den frågan blev ett kaxigt nej. Men allt eftersom dagen närmade sig för avfärd började nervositeten växa. Herregud, vad nervös jag var! Men det var bara att sätta sig ensam på det där tåget och bege sig upp mot Marma, ett litet samhälle strax utanför Gävle där hundtjänstskolan ligger. Under de åtta timmar det tar att åka dit hann jag tänka många skrämmande tankar om hur hemskt det skulle bli… Visst, pappa skulle ju vara där men han gick ju inte samma kurs som jag, så jag kände absolut ingen.

När jag till slut kom fram till Marma möttes jag av några trevliga militärer som visade mig vart jag skulle vänta, resten av min kurs var nämligen iväg och hämtade ut sina uniformer. Underbart tänkte jag, då har de redan snackat ihop sig så kommer jag inte ha någon att prata med. När terrängbilen sen rullade in och resten av mina kursdeltagare hoppade ur insåg jag att jag nog inte varit ensam om att vara nervös, alla såg halvt vettskrämda ut. Så fick vi gå in i matsalen för första måltiden (alla fördomar om att man bara äter äcklig mat inom försvaret försvann där och då, fantastisk mat!) och även om det var stelt till en början lättades stämningen långsamt upp. Vi alla delade ju samma intresse så visst fanns det saker att prata om. Därefter byttes det om till uniformer och sen började det roliga. Allt ifrån att prova på patrull med egna hundar till att gå med när en utbildad hund gör det och föreläsningar av alla möjliga hundfolk och militärer.

Dagarna började runt 05.30-06.00 med att man gjorde i ordning hundarna. Därefter var det morgongympa och sen stod frukost på schemat. Sen började dagens aktiviteter. Ena dagen funktionslydnad (typ lyfta in hundarna genom fönster, köra dem i skottkärra eller ha dem till att krypa under ett bord), andra dagen spår, lite föreläsningar under dagen och sen även ett och annat dopp i sjön. Full fart hela tiden alltså! När man väl gick och la sig i tältet igen (vi sov i tält hela veckan) var både man själv och hunden helt slut. Under två dygn låg vi även ute i fält, alltså mitt ute i skogen. Där slog vi upp läger och sov under en natt. Vi fick alltså prova på hur det verkligen var att vara riktig militär. Och Gud vad mycket skratt det blev!

När sista dagen kom kändes det som att veckan precis börjat, tiden gick så fruktansvärt fort. Under sista dagen hade vi ungdomar en uppvisning för de andra kurserna, vi visade inte alls upp något inom patrullhundarna utan visade lite sånt vi höll på med till vardags, alltså lite lydnad och trick och liknande. Någonstans bestämdes det att jag skulle hålla tal för "skåningen kan snacka" vilket jag också gjorde inför hundtjänstskolans samtliga deltagare. När uppvisningen var slut var det dags att börja förbereda sig för hemfärd. Uniformerna lämnades in och vi sa alla Hejdå! till varandra, gråtandes allihop.

Jag höll kontakten med några stycken av dem jag träffat uppe på Marma och för oss var det självklart att vi skulle åka på ungdomsläger, steg 2 för att träffas igen. Vi kom trots allt från så olika ställen att Marma är typ i mitten.

År två åkte jag upp helt utan nervositet utan snarare bara förväntan och glädje, som jag hade längtat sen förra gången! Andra året var det lite mer fördjupning på vad man verkligen har patrullhundarna till och vilken nytta de gör, även detta året var det en lagom blandning av att jobba med sin egna hund, gå på föreläsningar och lära sig om den militära biten och hur man kunde gå vidare om man skulle vilja det. Det här året hade jag lånat min mammas rottishane och vi jobbade jättebra tillsammans, det kändes också mycket tryggt att åka tåg de 80 milen hem med honom vid min sida.

Jag har fortfarande kontakt med några av de tjejerna jag gick mina kurser med, hösten 2011 var vi uppe på Marma och hjälpte till på Patrullhunds-SM och efter det har vi varit och hälsat på varandra, även om det är ca 160 mil mellan oss. Det jag skulle vilja säga till dig som funderar på att gå en kurs uppe på Marma är: GÖR DET! Det är något av det roligaste jag gjort och jag längtar tills jag utbildat min nuvarande hund så att jag äntligen får åka dit igen, tack vare de kurser jag gått uppe på Marma har jag kunnat bestämma mig vad det verkligen är jag vill satsa på med hundarna.

Själva ”tänket” man har angående hundar inom det militära är det jag fastnat för, det är inte så stelt och allt behöver inte gå efter strikta regler, utan hundarna ska kunna rädda oss i skarpt läge och därför ska de vara vana vid alla situationer. Ett spår behöver inte bara vara en människa som gått rakt fram, sen vinklat nittio grader och sen gjort samma sak igen, utan det kan vara 5 personer som först gått tillsammans och sen skiljts åt. Både hund och förare måste vara vana och klara alla situationer och man måste ha ett samarbete och kunna lita på sin hund till hundra procent. Just därför älskar jag patrullhundsbiten, och jag önskar att fler ungdomar förstår hur otroligt roligt det är att arbeta med sin hund på det sättet!
 

Kommentarer
Postat av: Josefin

Intressant att läsa :)

2013-03-31 @ 23:06:33
URL: http://Chinchillahund.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0