Blåser liv i debatten
Jag tänkte återknyta och spinna vidare på ett tidigare ämne en gång till och är, liksom förut, helt öppen för åsikter. Det blir ett lååångt inlägg men kanske orkar någon läsa det ändå…
Jag själv står stadigt fast vid mitt tidigare förslag att jag tror att ett meriteringskrav på blivande föräldradjur är ett bra exempel på hur man kan höja standarden på både hundar i avel och uppfödare men inser förstås också att förslaget har brister. Jag har vänner och uppfödarkollegor som är både för och emot och just en konstruktiv debatt var vad jag var ute efter med mitt förra inlägg för det tror jag verkligen behövs i dagsläget.
Jag vill också tydliggöra att våra HUNDAR first and foremost självklart är älskade familjemedlemmar men vår RAS har vi valt utefter sina bruksegenskaper då vårt stora intresse är att arbeta med hund. För ett tag sedan åkte jag förbi ett vägbygge där två ovtjarkor bakom ett högt stängsel vaktade maskinerna i regnet. Jag tyckte synd om dem tills en klok vän sa ungefär såhär till mig: Det är vi som har våra hundar inne i soffan som tycker synd om dem, de trivs säkert alldeles utmärkt där eftersom de är avlade för att vara utomhus och att vakta. Hon hade helt rätt! Nästa gång jag åkte förbi där såg jag saken med lite annorlunda ögon, hundarna skötte sin uppgift och såg inte alls ut att fara särskilt illa. (Och det fanns en stor hundkoja innanför staketet som skydd mot vädret.) Jag blev lite förvånad över mig själv när det gick upp för mig att hon hade rätt eftersom det är just vad jag tänker om min egen ras ju, att de ska få göra det de är avlade för! Rottweilern är en bruksras och den ska jobba, det är min fasta övertygelse. Sedan är, som jag också tidigare nämnt, att arbeta med sin hund inte alls automatiskt lika med tävling! MEN jag tror att aktiva uppfödare får aktiva valpköpare och jag är ganska säker på att flertalet av de hundar (inte alla förstås, men många) som hamnar på Blocket i ettårsåldern p g a ”allergier” eller ”ändrade arbetsförhållanden” är understimulerade och uttråkade hundar som tyvärr hamnat helt fel till stor del p g a uppfödarens inställning och okunnighet. Om det syns att uppfödaren är aktiv vänder sig också rätt sorts valpköpare för rasen till honom/henne.
Det som jag vill komma åt (genom ett meriteringskrav eller på annat sätt) är de uppfödare som med sin avel inte på något sätt alls bidrar till att föra rasen framåt och det är där mitt förslag om meriteringskravet kommer in. Jag är inte ute efter pajkastning mot någon specifik uppfödare eller att på något sätt ”klappa mig själv på axeln” och tar här heller inte ställning för eller emot avel på tikar helt utan lydnads/bruks/tjänstehundsmeriter. Det jag däremot bestämt tar ställning emot är helt omotiverad uppfödning som bidrar till det överskott av valpar som finns idag där det omöjligtvis kan finnas lämpliga köpare till alla som föds. Som uppfödare har man ett mycket stort ansvar, självklart gentemot sina valpköpare men också mot hela rasen! Man måste alltid tänka VARFÖR gör jag just den här kombinationen och vad är målet med min avel? För oss har siktet till exempel från start varit inställt på sociala och hanterbara hundar med samarbetsvilja och (lagom) motor. Någon annan siktar på att föda upp en vacker hund och en tredje på en intensivare motor. Som sagt så tar jag inte ställning för eller emot något av det, det finns ett mål som man arbetar mot och det målet är upp till varje uppfödare så länge man följer de riktlinjer och regler som rasklubben och SKK arbetar fram. Men var finns målet och motiveringen till att avla på tikar som i princip bara är friröntgade och har gjort ett, i bästa fall, någorlunda okej MH? Varför avlas det på tikar med brutna MH eller icke godkända MT? Varför avlar man på en tik som man vid parningstillfället redan vet har en sjukdom eller en skada p g a fysiska svagheter? Varför väljer man bort att ögonlysa? Detta, plus det faktum att dessa tikar i stort sett alltid saknar både tävlings- och utställningsresultat, får mig att ifrågasätta meningen med parningarna… Är det för att tjäna pengar? För att man är så okunnig att man har en ”snäll hund och tycker det är gulligt med valpar” eller vad är det som gör att dessa uppfödare tror att de gör något bra? Att de bidrar till rasens framtid över huvudtaget? Det enda de bidrar med är en överproduktion av valpar och i förlängningen att fler hundar hamnar vind för våg på Blocket och vidare till människor som inte alls är lämpliga.
Följande exempel är tagna ur verkligheten, dock något modifierade för att ingen enskild uppfödare ska känna sig utpekad då det inte alls är vad jag är ute efter, det är dessutom varken förenligt med min egen moral eller SKK:s etikregler att hänga ut enskilda personer. Dock är, tyvärr, avel liknande nedanstående exempel inte alls något ovanligt och detta bör väcka debatt och eftertanke hos både uppfödare, SKK och rasklubb tycker jag.
Det första exemplet är en friröntgad tik som gjort ett hyfsat MH, den har inga arbetsmeriter, har ingen unik stamtavla (som eventuellt skulle kunna motivera vidare avel utan meriter) och är inte ögonlyst. Tiken lider dessutom av ett, för rasen ganska vanligt, fysiskt problem som man visste om innan parning och som i alla fall min veterinär avråder från att använda i avel.
Exempel nummer två är också en tik med fria leder där dock flertalet kullsyskon inte är friröntgade, hon är ögonlyst och har ett par mediokra utställningsresultat (fullt tillräckliga i kombination med andra meriter men som ensam motivering till avel för att man valt att rikta sin uppfödning mot att få fram snygga hundar så krävs det lite mer framstående och framför allt konsekventa resultat från ringarna tycker jag). I bagaget har tiken också ett okej MH men ett icke godkänt MT.
I båda dessa exempel (som alltså inte är några exakta beskrivningar av verkliga avelstikar men baserade på slumpmässigt utvald fakta ur verkligheten) har man valt att bara precis rätta sig efter de, i mitt tycke väldigt frikostiga, regler och riktlinjer som idag finns för rasen. Det räcker inte! Vad är tanken bakom? Till vem riktar sig denna avel? Till valpköpare som är intresserade av att jobba med sin hund? Det vet man inte, det finns ingenting som visar att hunden kan jobba. Till den utställningsintresserade? Tja, exempel ett har inga utställningsresultat och inte ens en exteriörbeskrivning att titta på och exempel tvås resultat från ringen talar för sig själva. En duktig uppfödare kan naturligtvis avgöra en avelstiks lämplighet ändå, men det krävs lång erfarenhet för det och idag börjar så många i fel ände utan tillräckliga kunskaper. För att kunna avgöra en hunds lämplighet för avel måste man FÖRST skaffa sig erfarenhet och kunskap, SEN avlar man. Man köper inte sin första tik, röntgar den, tar sig igenom ett MH och blir uppfödare i min värld. Man skaffar hund, tränar, kanske tävlar, går kurser, utbildar sig själv, lär känna människor som kan hjälpa en när ens egna kunskaper inte räcker till (och som bekant träffar man ju lättast andra hundmänniskor medan man tränar och tävlar), man lever med både tikar och hanar (för hur ska man kunna ge råd till en valpköpare med en bråkig ”tonårshane” om man inte själv har upplevt och hanterat det?), man knyter kontakter för att i framtiden kunna anordna MH för sina valpkullar och så vidare. Sedan utvärderar man den tilltänkta blivande mamman (och pappan förstås men hur man letar lämplig hane är en annan historia) och det innebär för mig mer än bara röntgen och MH. Eftersom just jag vill föda upp brukshundar som kan och vill arbeta så vill jag också veta att de blivande avelstikarna har rätt egenskaper och det tar man reda på genom att träna och tävla själv (och som tidigare nämnts i debatten så är ju tävlingsresultat det enda sättet att kunna visa att man gjort något med sin hund då ju vem som helst kan sitta hemma i soffan och författa långa blogginlägg om sin träning medan hunden i bästa fall gått ett varv runt byn). Som uppfödare ser jag naturligtvis också till att jag har några bra valpköpare ”på kö” innan jag bestämmer mig för att föda upp en kull valpar så jag slipper sälja dem på rea på Blocket!
Jag är övertygad om att en hel del av de uppfödare som legat till grund för ovanstående exempel varken har ork, kunskap eller vilja att arbeta med sina hundar och därmed kommer att avsluta sin karriär inom hunduppfödning om det införs ett meriteringskrav och på det sättet minska den överproduktion av valpar som råder idag. Lika övertygad är jag om att det i många fall bygger på okunskap och att man skulle både vilja och kunna möta upp ett arbetskrav med hjälp av t ex rasklubben som borde ”peka ut rätt riktning” för uppfödarna och stötta nya avelsintresserade genom att sprida kunskap och ställa krav.
Det jag också ställer mig mycket frågande till är varför man ger sig in på att föda upp hundar innan man ens har koll på så basic saker som vad en exteriörbeskrivning är, vid vilken ålder MH ska genomföras osv. Den kunskapen borde vara SJÄLVKLAR för någon som vill kalla sig för uppfödare eftersom det är frågor som valpköpare ofta ställer. Och hur kan man som uppfödare ha önskemål eller t o m ställa krav på ”aktiva valpköpare som måste ställa ut och tävla” eftersom hunden har ”stora drifter” när man inte gör det själv och förmodligen (och här gissar jag visserligen bara men tror ändå att jag inte är helt fel ute) inte har en aning om vad man pratar om när man nämner ”stora drifter”. Kunskaper FÖRST, uppfödning SEN! Och fullärd, det blir man aldrig! Men att börja i rätt ände borde vara ett krav…
Jag vill än en gång poängtera att jag på intet sätt är ute efter att hänga ut någon enskild person/uppfödare, det är absolut inte meningen med det här inlägget och jag har som jag tidigare skrev medvetet modifierat mina exempel för att ingen ska känna sig träffad. Det jag vill lyfta fram är min åsikt att uppfödarna är rätt ände att börja om vi vill rädda vår ras och föra den framåt. Valpköpare har rätt att ställa krav på sin uppfödare! Jag läser väldigt sällan på olika forum på nätet (dels för att jag inte har tid utan hellre ägnar mig åt hundarna ”live” och dels för att tonen ofta är ganska otrevlig) och skriver ännu mer sällan kommentarer men ibland kan jag inte låta bli. Så ofta frågar människor om hjälp och råd i dessa forum som deras uppfödare i min värld helt självklart ska kunna hjälpa dem med! Tyvärr visar det sig allt som oftast att uppfödaren inte tar sitt ansvar och inte är tillgänglig för hjälp, av kunskapsbrist eller för att de helt enkelt inte bryr sig låter jag vara osagt, men skrämmande är det i alla fall tycker jag. Man kan alldeles säkert få en del bra tips i dessa forum men det ska inte behövas, det borde istället finnas en ansvarsfull och kunnig uppfödare bakom varje valp som säljs!
Fullärd blir man som sagt aldrig och jag befinner mig självklart också i situationer där jag behöver be om hjälp från dem med större kunskaper och erfarenhet ibland, men det jag inte kan förstå är varför man ger sig in på avel över huvud taget och i synnerhet med en lite mer krävande ras som rottweilern om man inte ens har grundkunskaperna att ta hand om sina valpköpares allra enklaste och vanligaste frågor. Missförstå mig inte, jag hjälper gärna till med de kunskaper jag kan bidra med och vi får samtal i stort sett varje vecka där vi självklart försöker hjälpa på bästa sätt. Men det finns frågor och situationer som dyker upp längs vägen under hundens liv som uppfödaren i min värld helt självklart ska kunna hjälpa sin valpköpare med om man tagit på sig ansvaret att föda upp en kull valpar! Rottweilerklubben har tagit ett bra steg i rätt riktning tycker jag med sin uppfödarutbildning som tar upp just dessa allra mest grundläggande kunskaper som en uppfödare bör ha INNAN man sätter sin första valpkull till världen. Jag hoppas och önskar för rasens bästa att fler tar sitt ansvar och förstår vilken stor uppgift det är att vara uppfödare, med eller utan ett meriteringskrav!!
