DAX ATT REAGERA!
Rottweilern ligger mycket illa till i dagsläget och nu känner jag att det är dax för mig att ventilera mina åsikter kring rasens framtid. Jag kommer med all säkerhet att trampa på en del tår men det här är MINA tankar och dem står jag för till 100%.
Ansvaret för rottweilerns framtid vilar givetvis till stor del på rasklubben men det allra största och viktigaste ansvaret för rasen har vi som uppfödare!! En relativt enkel och väldigt effektiv lösning på problemet vore att sätta ett krav på en arbetsmerit för föräldraadjuren för att få registrera valpar. Som jag ser det finns det enbart fördelar med detta, kanske mister vi en och annan bra uppfödare som inte vill eller kan föda upp rasen efter sådana premisser men jämfört med vinsterna är det i så fall en förlust vi måste ta anser jag då fördelarna är så många fler.
Ett arbetskrav på hundar som ska användas i avel har enbart fördelar:
Valpköparen får ett kvitto på att valpens föräldrar kan arbeta och det är ju just ARBETE vår ras är till för. Jag är naturligtvis fullt medveten om att det inte är meriterna som nedärvs och att en ”dålig” hund med rätt förare också kan ta sig en bit på vägen i tävlingssammanhang men detta är bara EN del av alla fördelarna med ett sådant krav.
Valpköparen får också - och detta är i min värld nästan lika viktigt som en bra hund - ett kvitto på att uppfödaren har en del hundkunskap i bagaget! Det borde vara helt SJÄLVKLART att man som uppfödare till en BRUKSRAS tränar och tävlar med sina hundar! Här gör jag skillnad på UPPFÖDARE och ”vanliga hundägare”. Vi har sålt många valpar som har väldigt aktiva och mycket bra liv utan att tävla men som UPPFÖDARE ska man föregå med gott exempel och det enda sättet att visa att man ”tränar sååå mycket och att min hund är sååå duktig i spåret” som man så ofta läser på uppfödares hemsidor och bloggar är just att ta sig ut på tävling och VISA det! Ofta läser jag t ex på hemsidor att ”valparna endast säljes till tävlingsintresserade då de förväntas ha stor motor”. När man sedan går in och tittar på föräldrarna har de gjort ett mediokert MH och kanske varit på någon utställning, that´s it!? Då undrar jag HUR den s k uppfödaren kan veta att deras tik ens har någon arbetsförmåga?? Och hur den uppfödaren som aldrig satt sin fot på en träningsplan ska kunna guida och hjälpa sina valpköpare genom valpens liv och träning utan egen hundkunskap? För kunskap om dels sin egen hund och dels hundar i allmänhet får man verkligen av att träna och tävla med sin hund! Det finns de som säger att de inte kan träna och tävla p g a sjukdom, skada, dåliga tävlingsnerver osv men då säger jag VÄLJ EN ANNAN RAS! Tufft kanske, men rottweilern är en arbetande hund och kan man inte använda den till det den är till för ska man heller inte ha den och absolut inte föda upp den! Jag har själv diskbråck och har under långa tider fått lägga mitt hundliv på hyllan men har en mycket aktiv och duktig make och en engagerad dotter som tar hand om träning och tävling av våra hundar de perioder som jag själv inte kan. Hade jag inte haft det så hade jag givetvis valt en annan ras som passade mina förutsättningar!
En annan fördel med ett arbetskrav på tilltänkta föräldradjur är att de okunniga och oseriösa uppfödarna sållar bort sig själva, de har helt enkelt varken kunskap eller ork att få några meriter på sina hundar. I dagsläget konkurrerar duktiga och kunniga uppfödare om valpköparna med skräp rent ut sagt. Via internet är det så lätt att få allting att LÅTA väldigt bra och en mindre påläst valpköpare går lätt på alla fina ord som skrivs på hemsidor och i olika forum med resultatet att de som verkligen har den kunskap, självrannsakan, tid och engagemang som borde vara självklart för att få kalla sig uppfödare försvinner i den stora massan av valpar som produceras hej vilt.
Man får de valpköpare man förtjänar och återigen är det upp till oss som uppfödare att föregå med gott exempel. Rottweilern är en BRUKSRAS och önskas så förbli! Men om inte uppfödaren är aktiv med sina hundar blir heller inte valpköparen det vilket i sin tur leder till frustrerade hundar hos okunniga ägare som inte kan få hjälp av sin lika okunniga och/eller oengagerade uppfödare och därmed svarta tidningsrubriker om ”livsfarliga mördarhundar”. Man hävdar att det är ett blandrasproblem med oreggade hundar och det stämmer alldeles säkert till viss del men det kan vi inte göra någonting åt i dagsläget men det vi KAN göra och det vi MÅSTE göra är att se till att de hundar som registreras åtminstone får de allra bästa förutsättningarna!
Nu tänker inte jag att det måste vara några orimliga meritkrav på avelshundarna men t ex en godk. lägre klass i brukset, IPO1 eller Tjh borde man som uppfödare till en arbetande bruksras verkligen ha kunskap nog att få ihop… Tanken ska alltid vara VARFÖR gör jag det här? Varför avlar jag på just denna tiken? Varför gör jag den här kombinationen? Och framför allt: HUR BIDRAR JAG TILL RASENS FRAMTID med min avel? Jag hävdar bestämt att man måste ha jobbat med sin hund för att kunna svara på de här frågorna på ett, för rasen, korrekt sätt! Sen finns det givetvis en hel massa annat som ska uppfyllas för att hunden ska vara gott avelsmaterial så som t ex hälsa och sundhet (och då menar jag inte bara det som syns på hunddata utan att man är ärlig mot sig själv, sina valpköpare och rasen i stort genom att inte avla på ep, korsband osv för det bidrar verkligen inte till framtiden). Även exteriören är givetvis viktig och ett avelsdjur ska följa rasstandarden men för mig räcker inte ett antal tjusiga resultat i ringen när det handlar om bruksrasavel. Återigen landar jag där i samma tankesätt som tidigare, vill man BARA ställa ut ska man skaffa sig en ras som passar för det.
Jag skulle kunna skriva vidare hur mycket som helst om det här då det verkligen ligger mig varmt om hjärtat att bevara rottweilern och framför allt bevara den som en arbetande ras men då är det väl ingen som orkar läsa till slut, jag får säkert tillfälle att återkomma i ämnet igen framöver. Fritt fram för åsikter och kommentarer, jag är trygg och fast i mina åsikter!
Till sist vill jag bara poängtera att rottweilern givetvis ska vara en familjehund också, våra barn är uppvuxna med hundarna och i valplådan och skogspromenader och soffmys ska givetvis ingå, men nyckelordet här är OCKSÅ! Det ÄR en BRUKSRAS och det tycker jag vore synd om vi tappade någonstans på vägen…
