Gästbloggare september: Dalton & Linda
Vi blev tillfrågade att bli Jinx gästbloggare i september, jag och Dalton (Jinx Menelaos) och det gör vi gärna. Jag ska försöka berätta lite om vår resa tillsammans. Vi börjar från början:
Första gången jag såg Dalton var han fem veckor. Jag var med en kompis som skulle ha valp, men vi vet ju alla hur det är med det där att åka och kika! En liten valp som klättrade på kompostgallret och som utforskade det mesta hemma hos fam Blixt kröp rakt in i hjärteroten på mig. Väl hemma så var det övertalning på husse (nåja, gick ganska fort) så åkte vi ner till Bromölla igen, men bara för att titta! Ha!! Det var ju klart att valpen skulle bo hos oss!
Dagen vi hämtade honom knallade han in hemma hos oss, sa Tjena!! till Tyson (vår rottishane) och klev in som han alltid bott där! Varenda kattunge (mjukdjur) som Tyson ömsint vårdat i flera år dog en våldsam död inom ett par dagar! Allt mjukt dog!!
Tolv veckor gammal öppnar Dalton ytterdörren och går ut för att kissa, helt själv! Dessutom öppnar han ytterdörren utifrån när han är klar och passerar husse och matte i hallen som ser ut som fågelholkar! Vem har lärt honom detta??
Ett par veckor senare sitter matte på toa och valpen öppnar dörren till toa, svansar förbi matte, går direkt till bidén, sätter på kranen, dricker och passerar förbi en något förvånad matte! Vad i h*****te??? Vem lär honom allt?? Jo, han själv! Han studerade allt vi gjorde, sen gjorde han! Allt från att öppna dörrar, sätta på kranen (stänga av var värre), låsa in sig på toa osv.
Vi använde hans nyfikenhet till att lära sig hjälpa matten med tvätten, plocka i och ur maskinen, hjälpa till att hänga tvätt, tända och släcka lyset och hämta saker i lådor och annat. Allt genomfördes med en ständigt viftande svans, som än idag ständigt viftar!
Vi gav oss in på att spåra, vilket jycken varit en naturbegåvning på. Han har bokstavligen släpat runt sin matte i allehanda spår, inget är för svårt för honom, oftast i mattens tycke en aning för fort!
Sök har vi också testat. Resultatet, en rottispojke med startvrål (inte alltid önskvärt), full sula ut i skogen och hitta figgar! Lycka!
Vi testade lydnad också, en LP1, hann vi med, men brukset var mer vår grej.
Sen hittade vi det bästa av det bästa, svenskskyddet! Oh, vilken lycka!! Det bästa som finns enligt Dalton! Vi fick omtalat för oss att rottweiler var väl inte den ultimata hunden i skyddet, tung och svårt för korgarbete. Dalton har fått många höjda ögonbryn och applåder för sina galanta höga hopp och angrepp som kan slå kull vem som. Korgarbete funkade minsann på honom också!
Så vi har hunnit med ett LP1, uppflyttade hkl sök, godkända hkl skydd och godkända i elit spår.
Allt har han genomfört med en vilja och glädje som varit enorm. Allt jag hittat på har han gett 100 %, med en ständigt viftande svans! Dock har väl hans glädje och vilja ställt till förtret ibland när matte stått på tävlingsplan och inte ens hunnit andas första stavelsen i kommandoordet när Dalton i sin iver gör hela momentet (klockrent) och undrar varför matte ser trumpen ut! Skitbra, men du kunde väl låtit mig få säga kommandot först, eller??
Dalton har ett hjärta av guld, han är den finaste varelse som gått i en hundkostym! Alltid så klok, trygg och lugn. Alla situationer, miljöer, hundar och människor har han löst med en klokhet och förstånd som få hundar besitter. Det har vi aldrig behövt träna!
Dock är han ingen mes. Det bevisade han när familjen fick inbrottsförsök på ljusa dagen, när matte hade migrän. Vaknar av att Dalton står i ett klockrent bevakningsskall i hallen, matte som är på övervåningen beger sig ned. Jodå, där står en man med utländsk härkomst i hallen, Dalton bevakar honom. Jag ber mannen att gå ut igen så kommer det inte hända honom nåt. Men han sparkar mot Dalton och ska in i köket. PANG!! Fullbett i höger överarm!! Resten kan ni räkna ut själva! Ingen vacker syn! Men mannen blev väl omhändertagen dit han skulle sen.
Så min hjälte har en brun och svart, något hårig kostym. Mitt hjärta har han tagit för all tid och evighet.
Linda, Daltons bromskloss i spåret och tillika matte
