Jinx Hundblogg

Fick frågan om att bli oktobers gästbloggare. Tyckte/tycker absolut inte att det finns så stor anledning till detta då vi just nu lever det där ”småbarns, få ihop veckan” livet och absolut inte hinner med något annat utöver vardagsmotion med hunden för tillfället. Men men får väl försöka skriva några rader ändå... Och så här en månad för sent :)
 
Vi fick vår första kontakt med Jinx Kennel 2005 då jag och min sambo äntligen bestämde oss för att skaffa hund. Vi hade pratat om detta länge och vi var helt överens om att det var en rottis vi ville ha! Vi fick via vänner som också sysslar mycket med hund kontakt med Jinx och de hade då fått valpar. Vi åkte upp och hälsade på och såklart tingades en valp. Vi fick då efter några veckor hem Jinx Priamos (Peps)! Vi hade några helt underbara år tillsammans med honom. Han var en stor genomsnäll rottis som älskade allt och alla!
Vi gick på valpkurs och massa fortsättningskurser men kom liksom aldrig igång med någon tävling även om vi nog var rätt duktiga på det vi gjorde. Jo förresten, vi ställde upp en gång i Kristianstad, det var en avslutningstävling. Det var typ 50 grader varmt denna dag och helt vindstilla. Då jag visste att vi verkligen kunde alla moment utan problem så kände jag mig ganska säker på min sak. Väl inne på planen så började moment fritt följ. "Fot" sa jag och började pinna iväg lite nervöst. Jag hör bakom mig hur publiken börjar skratta… Jag vänder mig om och ser min kära älskade rottis ligga under  trädet i skuggan….. Känns inte som jag behöver förklara hur detta kändes.....

Johanna & Peps

2009 föddes vår första son Alfons. Från första stund som vi kom hem ifrån BB så följde Peps denne lille gosse vart än han befann sig.. Om han så låg ute och sov i vagnen eller inne i sängen så låg hunden där och vaktade (var dock inga problem för folk att gå fram till vagnen utan han bara låg och studerade). Sommaren 2010 strax efter midsommar när vi varit iväg på semester så började Peps bli svullen runt halsen. Vi åkte akut till veterinären i Hässleholm där man först trodde han blivit ormbiten och fick behandling för detta. Han svarade bra på behandlingen men efter några dagar började han svullna runt om på kroppen och efter ytterligare några dagar med undersökningar och prover så ställdes diagnosen lymfosarkom. Jag trodde jag själv också dö.

In memoriam Peps

Vårt liv fortgick här hemma med vår Alfons men det fattades verkligen något i våra liv.. En dag när jag kom hem ifrån affären så stod min sambo med tårar i ögonen (han gråter typ ALDRIG) och förklarade att detta inte funkade längre… Här fanns inget hundhår som man kunde ”störa sig på ”, ingen som var i vägen hela tiden när man skulle göra något, ingen som tvingade ut en på en promenad, ingen som ville ut och leka... Ja, listan kan bli lång...
Så jag ringde till Jörgen och Catte och berättade att de måste hjälpa oss att hitta en ny hund. Hade inte ens en tanke på att där fanns två små helt nyfödda valpar. Efter någon dag så ringde de tillbaka och helt plötsligt var det bestämt att vi skulle få en ny rottis till vårt hem!

Den 29 Aug 2010 körde vi och hämtade lilla Jinx Jolly Jumper (Eddie), det var dagen efter Alfons 1 årsdag :) Så vilken present till vår son!!! En unge som kröp och en bitglad valp på detta!! Kan säga att Alfons öron var rätt röda till en början innan vi fick bukt med detta :) Efter bara ett par månader så märkte jag hur hunden och vår son började bli som ett. När trotset började med vår lilla son och han blev sur och sprang iväg så sprang hunden efter. Fick Alfons en glass så var det självklart för ungen att hunden skulle ha hälften. Ja, de har ta mig tusan hållit ihop i vått och torrt och gör så fortfarande!!  De hade även hjälp av varandra när de skulle stjälas ifrån kylskåpet… Hunden lade sig framför kylen när Alfons öppnat dörren och sedan klev Alfons gladeligen upp på hunden och nådde det de ville ha och sedan delade de lika... Och lika oskyldiga såg de ut när de blev påkomna varje gång. Ja jisses... Massa gråa hår har man fått av dessa två under åren!

Eddie & familjen
 
Vi gick såklart valpkurs och fortsättningskurser med Eddie också, men har inte blivit något tävlande med denna hunden heller och ja, jag vet faktiskt inte... Är väl jag som inte vågar :) 
 
2013 föddes vår andra son Thure. Eddie precis lika glad för denna ungen! Och Thure bara älskar hunden!!!
Så som ni kanske förstår så med två små barn och arbeten och hem som ska skötas så är vår tid rätt skral till hundträning just nu. Det som är viktigast i våra liv just nu är att vi har en välfungerande hund, vilket vi absolut har! Han är genomsnäll! Han älskar att leka kurragömma med barnen, även om barnen inte tycker det är så kul längre då våra barn alltid hittas först för Eddie avslöjar dem. Eddie är med när de bygger kojor av täcke och kuddar. Han har till och med legat och hjälpt till att bygga klossar...

Eddie, Thure & Alfons

Tillägg från uppfödarna som vill tacka Johannas familj för alla härliga historier om hundar och barn genom åren :)

T ex när Alfons blev så ledsen i skogen för att Johanna inte tagit med någon korv till Eddie att grilla (gissar att mamman blev utan korv)  eller när Alfons såg en liten hund på TV och sa till Johanna att han också ville ha en hund och Johanna svarade "vi har ju en hund" och pekade på Eddie varpå ett skeptiskt barn tittade på sin mamma och sa "Nej mamma, det där är ju Eddie!" Underbart att han har en så självklar plats i familjen, vi är säkra på att han är en mycket stolt brorsa till de båda tvåbenta pojkarna!