DAX ATT REAGERA!

Rottweilern ligger mycket illa till i dagsläget och nu känner jag att det är dax för mig att ventilera mina åsikter kring rasens framtid. Jag kommer med all säkerhet att trampa på en del tår men det här är MINA tankar och dem står jag för till 100%.

 

Ansvaret för rottweilerns framtid vilar givetvis till stor del på rasklubben men det allra största och viktigaste ansvaret för rasen har vi som uppfödare!! En relativt enkel och väldigt effektiv lösning på problemet vore att sätta ett krav på en arbetsmerit för föräldraadjuren för att få registrera valpar. Som jag ser det finns det enbart fördelar med detta, kanske mister vi en och annan bra uppfödare som inte vill eller kan föda upp rasen efter sådana premisser men jämfört med vinsterna är det i så fall en förlust vi måste ta anser jag då fördelarna är så många fler.

 

Ett arbetskrav på hundar som ska användas i avel har enbart fördelar:

 

Valpköparen får ett kvitto på att valpens föräldrar kan arbeta och det är ju just ARBETE vår ras är till för. Jag är naturligtvis fullt medveten om att det inte är meriterna som nedärvs och att en ”dålig” hund med rätt förare också kan ta sig en bit på vägen i tävlingssammanhang men detta är bara EN del av alla fördelarna med ett sådant krav.

 

Valpköparen får också - och detta är i min värld nästan lika viktigt som en bra hund - ett kvitto på att uppfödaren har en del hundkunskap i bagaget! Det borde vara helt SJÄLVKLART att man som uppfödare till en BRUKSRAS tränar och tävlar med sina hundar! Här gör jag skillnad på UPPFÖDARE och ”vanliga hundägare”. Vi har sålt många valpar som har väldigt aktiva och mycket bra liv utan att tävla men som UPPFÖDARE ska man föregå med gott exempel och det enda sättet att visa att man ”tränar sååå mycket och att min hund är sååå duktig i spåret” som man så ofta läser på uppfödares hemsidor och bloggar är just att ta sig ut på tävling och VISA det! Ofta läser jag t ex på hemsidor att ”valparna endast säljes till tävlingsintresserade då de förväntas ha stor motor”. När man sedan går in och tittar på föräldrarna har de gjort ett mediokert MH och kanske varit på någon utställning, that´s it!? Då undrar jag HUR den s k uppfödaren kan veta att deras tik ens har någon arbetsförmåga?? Och hur den uppfödaren som aldrig satt sin fot på en träningsplan ska kunna guida och hjälpa sina valpköpare genom valpens liv och träning utan egen hundkunskap? För kunskap om dels sin egen hund och dels hundar i allmänhet får man verkligen av att träna och tävla med sin hund! Det finns de som säger att de inte kan träna och tävla p g a sjukdom, skada, dåliga tävlingsnerver osv men då säger jag VÄLJ EN ANNAN RAS! Tufft kanske, men rottweilern är en arbetande hund och kan man inte använda den till det den är till för ska man heller inte ha den och absolut inte föda upp den! Jag har själv diskbråck och har under långa tider fått lägga mitt hundliv på hyllan men har en mycket aktiv och duktig make och en engagerad dotter som tar hand om träning och tävling av våra hundar de perioder som jag själv inte kan. Hade jag inte haft det så hade jag givetvis valt en annan ras som passade mina förutsättningar!

 

En annan fördel med ett arbetskrav på tilltänkta föräldradjur är att de okunniga och oseriösa uppfödarna sållar bort sig själva, de har helt enkelt varken kunskap eller ork att få några meriter på sina hundar. I dagsläget konkurrerar duktiga och kunniga uppfödare om valpköparna med skräp rent ut sagt. Via internet är det så lätt att få allting att LÅTA väldigt bra och en mindre påläst valpköpare går lätt på alla fina ord som skrivs på hemsidor och i olika forum med resultatet att de som verkligen har den kunskap, självrannsakan, tid och engagemang som borde vara självklart för att få kalla sig uppfödare försvinner i den stora massan av valpar som produceras hej vilt.

 

Man får de valpköpare man förtjänar och återigen är det upp till oss som uppfödare att föregå med gott exempel. Rottweilern är en BRUKSRAS och önskas så förbli! Men om inte uppfödaren är aktiv med sina hundar blir heller inte valpköparen det vilket i sin tur leder till frustrerade hundar hos okunniga ägare som inte kan få hjälp av sin lika okunniga och/eller oengagerade uppfödare och därmed svarta tidningsrubriker om ”livsfarliga mördarhundar”. Man hävdar att det är ett blandrasproblem med oreggade hundar och det stämmer alldeles säkert till viss del men det kan vi inte göra någonting åt i dagsläget men det vi KAN göra och det vi MÅSTE göra är att se till att de hundar som registreras åtminstone får de allra bästa förutsättningarna!

 

Nu tänker inte jag att det måste vara några orimliga meritkrav på avelshundarna men t ex en godk. lägre klass i brukset, IPO1 eller Tjh borde man som uppfödare till en arbetande bruksras verkligen ha kunskap nog att få ihop… Tanken ska alltid vara VARFÖR gör jag det här? Varför avlar jag på just denna tiken? Varför gör jag den här kombinationen? Och framför allt: HUR BIDRAR JAG TILL RASENS FRAMTID med min avel? Jag hävdar bestämt att man måste ha jobbat med sin hund för att kunna svara på de här frågorna på ett, för rasen, korrekt sätt! Sen finns det givetvis en hel massa annat som ska uppfyllas för att hunden ska vara gott avelsmaterial så som t ex hälsa och sundhet (och då menar jag inte bara det som syns på hunddata utan att man är ärlig mot sig själv, sina valpköpare och rasen i stort genom att inte avla på ep, korsband osv för det bidrar verkligen inte till framtiden). Även exteriören är givetvis viktig och ett avelsdjur ska följa rasstandarden men för mig räcker inte ett antal tjusiga resultat i ringen när det handlar om bruksrasavel. Återigen landar jag där i samma tankesätt som tidigare, vill man BARA ställa ut ska man skaffa sig en ras som passar för det.

 

Jag skulle kunna skriva vidare hur mycket som helst om det här då det verkligen ligger mig varmt om hjärtat att bevara rottweilern och framför allt bevara den som en arbetande ras men då är det väl ingen som orkar läsa till slut, jag får säkert tillfälle att återkomma i ämnet igen framöver. Fritt fram för åsikter och kommentarer, jag är trygg och fast i mina åsikter!

 

Till sist vill jag bara poängtera att rottweilern givetvis ska vara en familjehund också, våra barn är uppvuxna med hundarna och i valplådan och skogspromenader och soffmys ska givetvis ingå, men nyckelordet här är OCKSÅ! Det ÄR en BRUKSRAS och det tycker jag vore synd om vi tappade någonstans på vägen…


Kommentarer
Postat av: Bertil H

Håller med i det du skriver. Jag skaffade min första rottweiler 1972 och har till dags dato innehaft 6 st. Har oxå haft uppfödning i liten skala där valpköparna fått feedback från oss med våra egna träningsläger och hembesök. Ingen av våra sålda valpar har omplacerats trots att flera av dem hamnat hos förstagångsägare av hund. Där har uppfödaren ett mycket stort ansvar! Att vara ett stöd för valpköparen under uppväxttiden.

En underbar ras, en arbetsvillig vovve med följd att alla mina 6 har meriterats, framförallt inom brukssidan. Tyvärr träffar jag på ägare med rottweiler som inte har någon som helst aning av vad för glädjespridare de har i änden på sitt koppel, en individ som vill jobba. De har helt enkelt inte fått någon information/stöd av sin uppfödare, (som kanske inte har kunskapen ens). Har oxå träffat på hundar, där jag tänker för mej själv: "Hur tänkte den uppfödaren?"

Som Rottweiler-ägare tycker jag att kraven och kunskapen inom rottwelieraveln är i högsta grad bristfällig. Att de uppfödare, som har ett flertal kullar varje år skulle bidra till rasens "utveckling", har jag väldigt svårt att förstå. Hur hinner de med sina valpköpare?

Vi ska vara rädda om denna mycket trevliga BRUKSHUND!

Om jag inte tyckt om Rottweilern hade jag (oxå) skaffat mej en annan ras, men tänk vad mycket jag missat då!

Bertil H.

2012-01-18 @ 22:01:48
URL: http://www.keerotts.nu
Postat av: Cathrine

Jag har fått ganska stor respons på det här inlägget, de allra flesta väldigt positiva men även några mindra positiva och det är naturligtvis väntat och helt okej att inte alla tycker likadant. Det jag vill är att få igång diskussion och tankar kring hur vi ska kunna vända den negativa trenden för rasen, min idé är bara EN möjlig väg att gå och min åsikt kring ett tävlingskrav för avelsdjur utgår ifrån den situation vi befinner oss i IDAG. Jag letar efter en lösning från NU och framåt. För några år sedan fanns inte behovet av ett tävlingskrav för då såg rottweilervärlden lite annorlunda ut. Det fanns bra valpköpare till (nästan) alla valpar som föddes och Blocket översvämmades inte med mängder av valpannonser. Registreringssiffrorna för rasen har gått ganska stadigt uppåt och idag ser situationen helt annorlunda ut. Jag tycker (och jag poängterar att det är MIN åsikt) att ett av rasens största problem idag är uppfödarna, ett problem som jag tror att man skulle kunna komma en bit på vägen mot att lösa just genom att införa större krav för valpregistrering och därmed minska den överproduktion som råder samt sålla bort en del av de mindre kunniga och inte så ambitiösa uppfödarna. Givetvis finns det säkert både fler och kanske bättre sätt, men det här är MITT förslag liksom man t ex för ett par år sedan införde ett krav på ögonlysning från rasklubbens sida (dock ej SKK), det dyker upp ett problem och då måste man hitta en lösning som inte varit aktuell tidigare men som i dagsläget kanske blir nödvändig.



Det är egentligen inte tävling för tävlandets skull som är det viktiga och jag vill MYCKET TYDLIGT klargöra att jag skiljer på den ”vanliga hundägaren” och UPPFÖDAREN! En rottis som lever ett aktivt familjeliv med spårträning för ”husbehov” (alltså för att aktivera hunden och inte för att tävla), lär sig trix, går kurser, kör ett par uppletande på skogspromenaden osv har ett utmärkt hundliv utan att tävla! MEN rottweilern behöver aktiveras och är inte, i min värld i alla fall, en ras som passar alla och det är just deras aktiveringsbehov som vi uppfödare måste ta ansvar för att belysa! Jag vet inte hur många gånger det har ringt folk som varit intresserade av valp som sagt ”vi bor på landet så hunden kan vara ute mycket” och tror att det räcker. Det enda sättet att visa att man som uppfödare gör något med sina hundar är att tävla. För, som sagt, vem som helst kan skriva vad de vill på sin hemsida eller blogg men ett registrerat tävlingsresultat eller Tjh-cert är (i alla fall i dagsläget) det enda sättet att svart på vitt kunna sålla bland de uppfödare som är aktiva och de som egentligen inte är det.



Sen faller det sig naturligt för just MIG (och jag poängterar återigen att detta är enbart MIN åsikt) att arbeta och i mitt fall också tävla med sin BRUKShund. Jag köper inte en draghund om jag inte ska dra med den, jag köper inte en chihuahua om jag vill träna spår och jag köper inte en rottweiler om jag inte vill jobba med den. Ett exempel på meritkrav vid avel för att bevara rasens egenskaper är border collien, det är en VALLhund och för att få registrera valpar måste åtminstone tiken ha ett godkänt vallhundsprov (lite olika krav beroende på om båda föräldrarna finns i Sverige om jag inte minns fel) så varför inte ha ett BRUKSmeritskrav på en BRUKSras? Vi (inte jag själv just nu tyvärr p g a min rygg, men maken och dottern) är t ex aktiva inom tjänstehund och det är alltså inte i första hand flotta tävlingsresultat jag menar att jag är ute efter utan dels att lyfta fram rasens behov av och – inte att förglömma! – fallenhet för arbete samt att ge valpköparen en liten garanti att uppfödaren har en viss hundkunskap och att hunden har en av alla de egenskaper som bör vara viktig vid val av ras och av föräldrar till sin valp, nämligen arbetsförmåga. Sen finns det givetvis MÅNGA andra kriterier som måste uppfyllas av hunden för att den ska vara ett bra avelsdjur och mängder av kunskap inom andra områden än just träning och tävling för att uppfödaren ska vara duglig (fullärd blir man aldrig!) men mitt förslag att öka kravet på uppfödarna är för MIG ett steg i rätt riktning!

2012-01-20 @ 19:06:52
Postat av: kirre

håller med dig, att arbete en bruks hund är väl egetligen en självklarhet. tycker def att de bör vara arbets meriterade rottweilers som får ov att gå vidare i avel,följt av hälso tester m.m. bara för att en hund ev är bra på vänster varva så anser inte jag att de bör räcka som merit för att få para. titta bara på border collie,inte får man regga valpar om inte föräldra djuren avlagt vallprov,sunt tycker jag för att trycka på vad rasen faktiskt skall användas till. jag har själv haft rottweiler,var inte nöjd med uppfödaren i efterhand,men alla är vi barn nån gång och att inte vara sellektiv med vart jag köpte hund ifrån gav mig en viktig läxa. Men tyvärr är det ju även så att folk är ute efter pengar,och valpar ger en bra slant i fickan,oavsett man erkänner det eller inte ,. och alla vill inte lägga ut extra pengar och tid på sina djur för att hålla kvar egenskaperna i raen. men mycket bra inlägg. gillar ditt sett att skriva skarpt överlag!

2012-01-26 @ 10:06:03
URL: http://kirreflickan.blogg.se/
Postat av: Cathrine

Härligt att mitt inlägg skapar en välbehövlig debatt, det tror jag är en bra start! Jag har som jag tidigare skrivit fått både positiv och negativ respons från både uppfödare och rottweilerägare, mestadels positiv. Några synpunkter som jag har fått vill jag bemöta här med mina åsikter.



Eftersom jag själv har problem med ryggen och i dagsläget har svårt att röra mig i skog och mark under perioder (dock är det ju andra familjemedlemmar som arbetar med våra hundar) så vill jag poängtera att mina förslag på arbetskraven var just förslag, även en lydnadsmerit kunde ju "bakas in" där. Kanske LP1 eller godk. lydnadsklass 2 eller vad man tycker är lämpligt. Det finns, förhoppningsvis, inga hundägare (eller i det här fallet uppfödare eftersom det är till dem mitt förslag riktar sig) som inte är ute och promenerar med sina hundar och att gå på en platt gräsmatta och träna och tävla lydnad borde således alla uppfödare av åtminstone större och motionskrävande raser klara. Här är jag återigen mycket noga med att skilja på uppfödare och hundägare, jag vet t ex flera rottisar som fungerar utmärkt som servicehundar till ägare som inte har möjlighet till ovanstående exempel och därigenom också får utlopp för sin arbetslust. Men återigen är det inte i huvudsak tävlingsresultaten i sig för uppfödaren jag är ute efter utan att begränsa antalet "godkända" uppfödare för att på det sättet minska antalet valpar som föds samt att visa rasens arbetsbehov för de intresserade köparen som, inte ett ont anande, köper en gullig valp från en "oaktiv" uppfödare där hunden sedan ett år gammal visar sig kräva mycket mer jobb och kunskap än man hade en aning om med följden att hunden hamnar antingen i tidningen med stora svarta rubriker eller på Blocket. Jag vet naturligtvis att det finns flera bra och duktiga uppfödare som i dagsläget inte tävlar med sina hundar men som ändå har mycket värdefulla kunskaper och hävdar verkligen inte att just vi skulle vara bättre än någon annan, det här handlar om större saker än EN uppfödare i taget. Frågan är om vi har råd att se till en och en? Eller måste vi göra något större, något som för RASEN framåt? Alla åtgärder kostar, så är det. Men så länge de ger mer än de kostar i det stora hela så är det kanske ändå så man måste tackla problemet?



Jag köper heller inte riktigt argumentet att man inte har tid att tävla. Det stämmer säkert i en del fall och jag har full förståelse för att det i perioder råder brist på tid och att det finns annat än tävlande med hund som måste prioriteras då vårt hundliv också sträcker sig över två barns uppväxt, heltids- och skiftjobb, ryggproblem och så vidare. MEN en hel del av dem som hävdar tidsbrist som anledning ser man åka land och rike runt för att ställa ut sina hundar och för mig rimmar det illa att man har tid med det men inte att tävla inom annat. Och, återigen, det här är en UPPFÖDARÅTGÄRD och jag menar alltså inte att alla tävlingshundar är perfekta eller skulle ha mycket bättre liv än de som aktiveras utan att tävla. Jag menar heller inte att mitt förslag är det enda (eller ens bästa) sättet att komma åt problemet men det är hög tid att göra NÅGOT! Hur tycker ni som är negativa till just mitt förslag att vi ska komma åt problemet med överproduktion av valpar och oseriösa uppfödare på ett snabbt och genomförbart sätt istället?

2012-02-03 @ 15:37:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0